Välkommen till sagans värld
Liksom bildskapandet hämtar sagor och myter sitt stoff från såväl medvetna som djupa omedvetna lager i vårt inre. Jung delar in det omedvetna skiktet i det personligt omedvetna och det kollektivt omedvetna. I det kollektivt omedvetna finns arketyperna, ett slags potentiella grundmönster, urbilder, som vi alla bär på. Dessa slumrande grundmönster aktiveras i olika livssituationer, till exempel vid övergången från en livsfas till en annan, och de utgör en länk mellan det mänskliga psyket och människans biologi.
Sagan som läkemedel
Precis som bilden, talar sagan direkt till människans inre. Genom sitt språk väcker den inre bilder hos läsaren och lyssnerskan. Eftersom den inte gör anspråk på att vara sann, tar den oss med till en värld där en annan verklighet kan ta vid. Med sin klassiska början "Det var en gång för länge, länge sedan, i ett land långt, långt härifrån" och sitt eviga slut "och så levde de lyckliga i alla dagar", ger sagan frihet och utrymme för oss att vara, vila, leka. Den öppnar nya portar i vårt inre, portar bakom vilka fantasin och möjligheterna lever. Den ger tröst, för i sagans värld, kommer någon eller något till undsättning även i de mörkaste stunder. Jungianen Clarissa Pinkola Estés kallar sagor för läkemedel och menar att de sätter det inre livet i rörelse när det blivit skrämt och stelt. Det kan den göra därför att sagan talar till vår längtan, förstår vår sorg, väcker vår nyfikenhet och lust att upptäcka.
För mig har sagor varit en källa till glädje och lust, erbjudit en rik fantastisk värld att träda in i och utforska. Sagorna tröstar när inget annat hjälper. De finns kvar när alla andra försvunnit. De är pålitliga och trofasta, förstår sig på både godhet och ondska och vet mycket om drakars, demoners, prinsessors och ledsna askungars behov. De erbjuder en annan verklighet för en stund, en verklighet där berättelsen också får ett lyckligt slut.
Därför har sagorna blivit vänner som det går att återvända till gång på gång, vila tryggt hos i det välkända, och från gång till annan, med förundran upptäcka något nytt hos. Sagan har varit som ett trådnystan som rullat in den mest ensamma vrå och ut i världen, där om inte det stora äventyret, så ändå goda och märkliga upplevelser väntat.
I Den trofaste trädgårdsmästaren. En saga om det som aldrig kan dö, Clarissa Pinkola Estés andra bok på svenska, möter vi åter hennes magiska berättarkraft. Den första saga hon själv hittade på som barn vid en av familjens många sagoberättarstunder, inleds med orden: "Hur kom sagorna till världen? Jo, sagorna kom till världen därför att Gud var så ensam." Hela tomrummet var mörkt därför att det var fullpackat med sagor som inte gick att skilja åt. Gud skapar ljuset så han skall kunna skilja "de mörka sagorna från de ljusa" och på så vis "skapades både klara morgonsagor och fina kvällssagor." Och Gud fortsätter att skapa, ömsom lycklig, ömsom fortfarande ensam, tills han får idén att skapa människan till sin avbild. Och se - då är han inte längre ensam, för de själfulla varelser som kallas människor, kan berätta sagorna och även hitta på nya, och det var detta som saknats i skapelsen. I sagan skrattar Gud av lycka över vad han skapar och ur hans skratt faller stjärnorna och himlen på plats. Och inuti mig känner jag stjärnornas fall till det klingande skrattet. För sagan sätter det inre livet i rörelse vilket i sin tur ger upphov till inre bilder och stämningar.
UniKrea - Studio för Konstnärligt Gestaltande Terapi och Kurser
Fjällgatan 23B, 116 28 Stockholm
unikrea@uttryckandekonst.se
www.unikrea.se
UniKrea erbjuder kort-och långtidsterapi samt workshops
med uttryckande konstterapi, bildterapi och GIM.
Tillbaks till UniKreas svenska indexsida.
Foto © Sture Johansson. Text © Nadja Gruberg 2001-2016. Senast uppdaterad i Firefox 7 April 2016. Om texten är svårläst, ställ in Character Encoding på Unicode(UTF-8) i webbläsaren.
UniKrea grundades 1986 av Nadja Gruberg
